A Travellerspoint blog

Hej då Afrika

eller borta bra men hemma bäst!

sunny 15 °C

Igår, torsdag, tog vi ett kärt farväl av Afrika och gav oss av på vår hemresa som skulle komma att ta över 24h. Det är med blandade känslor vi nu åker hem. Det vi har sett och upplevt här har ömsom slagit oss med förundrad häpnad och ömsom fått oss att vakna till den verklighet man lever i här.

Nu är inte allt becksvart, Afrika har tagit stora kliv framåt och fortsätter att göra så. De största problemen är i dagsläget arbetslösheten som kan sträcka sig uppåt 40-60%. Här vill jag dock tillägga att de som ägnar sig åt odling för eget bruk och därmed är hyfsat självförsörjande även räknas som arbetslösa.

När man reser till Afrika är det i huvudsak för safari, och vilket safari vi fick i Masai Mara... Vi kommer aldrig glömma de stora hjordarna, det karga landskapet och de stora katterna som vilade i skuggan under de heta dagarna. Girafferna som sträcker sig mot himlen, elefanterna som poserade med sina långa betar och flodhästarnas lugna mak. Här är natur, djur lever och dör, kämpar för födan och får ungar som till varje pris ska skyddas. Det är rått, det är grymt och enormt vackert på samma gång.

I skrivande stund sitter vi på Charles du Gaulle flygplats i Paris och väntar på att få boarda planet hem... Hem till en varm dusch, vår lägenhet och vår säng.

Ett sista varmt tjingeling från vår smekmånad i Afrika.

Jenny & Martin

D129475E2219AC68173546D91445B1F3.jpg
På Victoria falls hotell dagen då vi reste hem.

Några spännande fakta:
Antal besökta länder: 4 (Kenya, Tanzania, Zambia och Zimbabwe)
Antal dagar i Afrika: 16,5
Antal hotell: 5
Antal inköpta souvenirer: 4 (jaja vi är dåliga på sånt där... ( 3 av dem köpte vi på flygplatsen på väg hem...)
Antal fyllda minneskort: 4
Antal sedda djurarter: 33
Antal lästa böcker: 7 (Martin: 4, Jenny: 5)

Posted by JennyoMartin 23:21 Archived in Zimbabwe Comments (2)

Livingstone

eller ett frosseri i britisk dekadens

sunny 15 °C

Nu är vi alltså i Zimbabwe, ett stenkast från Victoriafallen (världens största vattenfall lite beroende på hur man mäter), vi är så nära att vi hör vattnet dåna och ser de jättelika puffar av vattenånga som reser sig som rökmoln bakom kullarna. Mäktigt är ett ord som inte ens kommer nära att beskriva det vi har sett och upplevt här.

Resan från Zanzibar var helt vansinnig, Martin med magsjuka och förkylning och jag med förkylning. Flyget gick klockan 5.35 på morgonen så sömnen blev lidande, personalen på flygplatsen hade datorstrul så det tog en halv evighet att checka in. Efter tusen flyg, hundraarton år av väntan på Nairobis flygplats och två gränsövergångar där vi försökte lista utom vi skulle ha double eller single entry i feberyran kom vi äntligen fram till Victoria Falls Hotel.

För det första, Victoria falls hotel är som att kliva rakt in i en britisk film från kolonialtiden, eller kanske en Jane Austin roman i bästa klass (?). Vi blev välkomnade med en kall handuk att torka våra trötta händer med samt en kall drink. Efter incheckning bar portiern våra väskor till rummet samtidigt som han gav oss en guidad tur av de delar vi passerade av det jag bäst kan beskriva som en slott. Här finns tre restauranger, en restaurang ute på terassen där även afternoon tea serveras mellan 15-17, en buffe med tillhörande show som behöver förbokas och en som kräver "formal dressware" (vi glömde tyvärr smokingen hemma så tyvärr blir vi fluktarna som står utanför.) Här har vi insett att vi har på tok för lite bagage... Portiern tittade i det närnaste klentroget på oss när vi kom med våra ryggsäckar. Efter ha iaktagit övriga gästers berg av resväskor inser vi att vi onekligen borde ha tagit med varenda pinal vi äger och har för att spela i samma liga.

4E2D04AE2219AC68175D2033D3A7CC07.jpg
Afternoon tea på terassen.

Gårdagen spenderade vi med att vara dyngsura. Alltså jag vill bara börja med att förklara att vi verkligen inte snålade ur på att köpa de där regnponchosarna vid ingången till Victoriafallen, vi var bara enormt dåligt pålästa om att vi behövde dem... Och när vi väl förstod det hade vi inga kontanter... och kortmaskinen var trasig... och det gick inte att gå tillbaka för vi hade redan betalat inträde...och kort och gott vi vart blöta inpå skinnet. Inte för att några ynka regnponcho hade gjort så stor skillnad där men vi fick många lustiga blickar på vägen.

4E2ACAB52219AC681737D14CD9B1CC10.jpg
Vi vid victoriafallen :)
4E2BFDB92219AC6817B39E11A816FA0B.jpg
Jenny med drypande Houdini efter promenaden vid fallen.

Idag åke vi till ett ställe som arbetar för att bevara och utöka mängden lejon i Afrika. Sedan 70-talet har antalet lejon minskat med mellan 80-90% pga tjuvskytte, människans expansion och sjukdomar. Idag fick vi möjligheten att promenera, klappa och gosa med de två lejonungarna Savanna och Shinalana, båda 14 månader. Kort går det till så att turister besöker lägret där lejonungar fostras att se på människor som sina föräldrar. Turisterna betalar och finansierar därmed arbetet. När lejonungarna når 15-16 månaders ålder börjar de jaga lite mer på riktigt och flyttas till en inhägnad park där de lever i det fria. De lever inhägnat eftersom de inte har samma repekt för människor som katter som växt upp ute i det fria har och därmed utgör de ett hot mot framför allt boskap. När deras ungar blir gamla nog flyttas de ut i det vilda. De har då inte fått samma vana vid människor som sina föräldrar och är vilda djur. Arbetet är fokuserat på att utöka stammen av lejon i Afrika occh skapa en hälsosam occh tålig stam. Mycket häftigt arbete.

4E302C162219AC6817AA0F650C493887.jpg
Vi med Savanna.

De två lejonen vi mötte var på gränsen att flyttas till steg två och på intet sätt tama. Vi fick en ordentlig säkerhetsgenomgång innan vi fick gå ut till dem men trots detta tröttnade Savanna vid ett tillfälle och vände sig mot de två skräckslagna spanjorerna för att ta sig en liten tugga (hennes besvikelse var påtaglig när hon insåg att hon inte ens kunde få en liten smakis, skysta då!). En hård åthutning och en rejäl örfil av parkskötarna satte stopp för det men som den katt hon är blev hon knappast kuvad utan satte sig och tjurade en lång stund istället. Vi var nog alla lite skakis när vi gick fram till lejonen och klappade dem, för dem var vi slavar som de kunde sätta på plats när de ville. Om skötarna var storebror så var vi defenitivt den lilla vanskapta lillebrodern i sällskapet.

Imorgon är vår sista dag i Afrika och på torsdag bär det av hemåt, vi har satt upp ett gediget schema med massage, spa och en avslutande buffemiddag.

Hej så länge!

Jenny och Martin

Posted by JennyoMartin 09:25 Archived in Zimbabwe Comments (7)

Zanzibar

eller ett besök på kryddornas ö

semi-overcast 30 °C

När jag skriver detta sitter jag och spejar ut över ett soligt men blåsigt hav vid Zanzibars nordöstra kust. Jag har lyckats dra på mig en förkylning så en varm choklad står vid min sida och en vacker man läser bok här bredvid.

Internettillgången har varit dålig här men trots detta har det inte funnits mycket värt att skriva om. Vi har solat, badat och läst oändliga mängder böcker. Dvs precis som vanligt för oss :)

När vi landade på Zanzibars flygplats kändes det som att komma till en annan planet (eller möjligtvis till Phuket). Vi böt ut det stilla Kenya där barn sprang efter bilen för att vinka till "Pippi" mot muslimernas Zanzibar där männen vänder bort blicken eller sliter tag i våra väskor för att tjäna en extra hacka.

Efter chocken av miljöombytet hamnade vi bokstavligt talat bakom låsta dörrar i paradisresorten Sultan Sands. Vi får känslan här av att ju mindre vi beblandar oss med lokalbefolkningen desto bättre för oss... Det man behöver förstå om Zanzibar är att turismen har varit här väldigt länge, klyftorna mellan rika och fattiga är enorm och därför tycker lokalbefolkningen helt enkelt att det får vara nog (om nu inte lite av pengarna råkar hamna i deras ficka).

A05B23DF2219AC6817908D363EC08913.jpg
Vårt rum på Sultan Sands

Idag spenderade vi en halvdag på en kryddfarm. Det var enormt häftigt att se hur kryddorna vi använder hemma i Sverige växer här. Vi försökte identifiera varje krydda men det var svårt må ni tro. Vi kom därifrån med en hel påse fylld av kryddor men lyckade både till vår besvikelse och lättnad identifiera och undvika det falska saffranet.

Några kryddor från farmen, vet ni vad de är??
A07BDED12219AC68170373E6E9497FCC.jpgA076D9182219AC68171F1F78950B9AF3.jpgA07447482219AC6817E43D2436484248.jpgA07093992219AC6817F85ED77575F14B.jpgA06A3AFF2219AC681722B288B8AC0FAD.jpg

På söndag bär det iväg till Victoriafallen och nya äventyr. Fram till dess lapar vi soltimmar och välförtjänta drinkar vid havet.

Tjingeling!
Jenny med Martin vid min sida

Posted by JennyoMartin 02:23 Archived in Tanzania Comments (3)

Hej då Kenya

eller det blir inte alltid som man tänkt sig

overcast 12 °C

Allt blir inte riktigt som man tänkt sig... Ibland blir det bättre som vår vistelse i Masai Mara och ibland blir det lite struligt...

Efter vår fantastiska vistelse i Masai Mara förde vår guide oss vidare till Nakuru nationalpark. Så här i efterhand var det jättedumt att åka från Masai Mara till en park som närmast kan liknas vid en enkrona i jämförelse med Masai Maras Von Anka-valv. I Nakuru fick vi dock se både den vita noshörningen och den svarta (om än på långt håll), så nu har vi samlat våra "big five".

B574864D2219AC6817ECCD9C940E533D.jpg
Vit noshörning.

I Nakuru träffade vi även Lucy, en trevlig tjej med ett fantastiskt och tragiskt levnadsöde som jobbade på hotellet. Hennes man gick bort i en bilolycka för 10 år sedan och sedan dess har hon försörjt sig och sina två små pojkar själv. Vi pratade länge om vilka förhållanden hon och hennes familj lever i och hennes sorg över att aldrig kunna hitta kärleken igen.

B56D02962219AC68173107ADADEE915D.jpg
Martin och Lucy.

Vi spenderade två nätter i Nakuru, det var mer än tillräckligt och under vår sista gamedrive märkte vi hur bortskämda vi hade blivit i Masai Mara med det stora hjordarna, lejon runt varje knut (inte helt sant) och så gott som något nytt varje dag vi åkte ut. Boendet var fint och andra natten var vi helt själva, tydligen kommer det stora hjordarna (^^) med kineser nästa vecka.

B5B9A3DA2219AC68172A766CDA680A7C.jpg
Vårt tält i Nakuru, aningens lyxigare än JK Mara med dragen el.

Imorse tog vi vårt pick och pack och drog vidare till mount Kenya där programmet utlovade vår sista gamedrive. Innan vi åkte från Nairobi hade vi blivit informerade om att denna park krävde extra kostnad så vi såg till att betala den i förväg. Väl här kom vi visserligen in i parken men vår guide tittade förvånat ner i vårt program och informerade oss om att det inte finns någon game drive att göra här men att man kan betala 30 dollar för en guidad tur på två timmar... Den guidade turen skulle då ske i lätt duggregn och utan något egentligt nytt att visa beslöt vi oss för att krypa upp på vår balkong och titta ner på vattenhålet nedanför där djuren går förbi för att släcka sin törst.

På vägen hit ringde resebolaget upp vår guide och meddelade att vårt flyg till Zanzibar imorgon har blivit tidigarelagt 5h... Vi behöver därför resa härifrån senast 4.30 imorgon bitti och hinner inte med besöket till Chris hem som vi så såg fram emot.

Så att... Nu sitter vi på vår balkong, med handen knuten i fickan (för det är det enda vi kan göra i denna totalt maktlösa situation), och stirrar på djur som passerar för att dricka lite vatten. Till på köpet dundrade just en hel skock med kineser in i rummen bredvid och de verkar vara totalt oförmögna att läsa skyltarna som meddelar att man ska vara "quiet" så djuren faktiskt vågar visa sina små söta nyllen.

Sammanfattningsvis har vår vistelse i Kenya varit helt fantastisk, vi har lärt oss massor och vi är helt överväldigade över allt vi har fått se och uppleva. Avslutningen vart nu lite avklippt och snopen men nu ser vi fram emot några fantastiska dagar på Zanzibar.

Hej svejs!
Jenny och Martin (nu på andra sidan ekvatorn)

B58011C72219AC6817E391D993FFAAEB.jpgB57D3CC42219AC68173F9A9DD00D89FF.jpgB57AAFD92219AC6817290B5F5E6F4323.jpgB576E2C72219AC6817EDBAC12701FC5A.jpg

Posted by JennyoMartin 11:50 Archived in Kenya Comments (2)

Ett besök hos Masaierna

eller Martin lär sig hoppa högst

sunny 30 °C

4 juli 2014

Idag gjorde vi ett besök i en sk "icke-turistig" Masai-by. Icke turistig visade sig mena en by där folk faktiskt bor och där man lever efter gamla traditioner. Det var häftigt men ganska upplagt för turister som det blev.

Byn hade 37 invånare, 4 män, 10 kvinnor och resten barn eller pojkar på väg att bli män. Alla kvinnor verkade vara gifta men det är olagligt med månggifte... Spännande!

Vi fick gå in i bostäderna, se krigarna och kvinnorna dansa sina respektive danser och gå runt och titta på marknaden. Till Masaiernas förtret köpte vi inget...

Masaikulturen är lite speciell. Fram till för två år sedan omskar man pojkar såväl som flickor vid 13 års ålder. När vi frågade varför förklarade Masaien som guidade oss att då blir det stor fest och den omskurna får många kor... Ja just det! På det frågade vi inte mer... Eller jo... Vi frågade om det gjorde ont... Då skruvade han på sig och sa att det gjorde det... Men man får ju kor! För två år sedan förbjöds omskärning av flickor, något som Masaierna nu jobbar aktivt på att få tillstånd till igen. Det är ju orättvist att bara pojkarna får den äran.

Staten har även förbjudit jakt av vilda djur i Masai Mara, det har gjort tillvaron lite knepig för krigarna och numera finns det nästan inga krigare i det här området. Förr i tiden kunde en pojke på 16 år gå ut och döda ett lejon för att bli man och få lov att gifta sig. Numera får pojkarna vänta tills de är 24 år innan de räknas som giftasmogna. Pojkens familj hittar då en lämplig flicka och köper hennes för runt 10 kor av hennes familj. Det förekommer dock absolut fall där man gifter sig för kärlek, hemgiften är dock alltid där. Det är därför ganska logiskt att Masaierna gärna vill ha många döttrar, ju fler döttrar desto fler kor...

Vår guide Chris förklarade för oss att om man blir ertappad med att jaga i Masai Mara, finns det två alternativ... Antingen blir man skjuten på fläcken av vakterna eller så ser de till att frysa ens tillgångar de närmaste 30 åren...

Masaierna ser all boskap som deras. Kor, får, kycklingar tillhör helt enkelt dem oavsett var de befinner sig i världen. Det gör nu tillvaron lite knepig och staten har fått gå in och säga till på skarpen att man får faktiskt inte ta andras kor oavsett vilken rätt man tycker att man har.

Allt det här är ju skrivet utifrån vårt svenska synsätt och klingar säkert aningens negativt. Det som slår mig som mycket fascinerande dock är deras respekt för sina äldre (varför skulle jag lämna min by när mina föräldrar har sparat 50 kor för min räkning?), deras respekt för deras hövding ( har jag varit med och valt honom måste jag ju lyda honom också) och mitt i allt det finns deras vilja att vidareutbilda sig (Masaierna går i grundskola och gymnasium, vissa tar till och med master-examen). I mitt huvud kan jag inte få logiken att gå ihop men det kanske räcker att se att de är lyckliga??

Det är spännande med olika kulturer!

Tjing för denna gång!

Jenny och Martin

7B6A0E292219AC6817BE3E2AA6CCDB09.jpg7B68BDA62219AC6817F58B32B2B6A871.jpg7B6757C72219AC68172056F88143D3EF.jpg7B6637692219AC6817AD8476917120EE.jpg7B651C852219AC6817B75413424B3AA3.jpg

Posted by JennyoMartin 08:46 Archived in Kenya Comments (3)

(Entries 1 - 5 of 8) Page [1] 2 »